Tillbaka från 08-land.. vilken resa må jag säga.. jättebra utbildning, men allt runt omkring som kunde gå fel gick ju fel.. de började när vi checka in på hotellet.. first hotell kungsbron.. då vi insåg att våra rum låg i källaren ? de va dessutom svinkallt där, och man kan ju ändå förvänta sig att om man lägger stengolv i en källare, så borde man lägga värmeslingor under. Men icke!! Och inga fönster heller. När vi sa till om att de va kallt, blev mannen i receptionen först förvånad, och sen gav han oss varsin värmefläkt.. min första tanke "är detta ett skämt?!" ??? men svar nej. Frukosten ska vi inte tala om. Men vi såg iallafall Morgan och ola-conny som skulle ut på nya äventyr med varsin stor resväska.

På tisdagen fastnade vi i tunnelbanan pga eller fel.. vilket resulterade i att vi fick leta upp en buss som kunde ta oss till ett pendeltåg så vi kunde ta oss till centralen. Och igår när vi skulle åka hem, så stannade tåget ca 5 min utanför centralen.. guess what.. ELFEL!! Vi stod där i säkert 40 min, innan vi rulla in och skulle få byta till ett helt nytt tåg.. så när vi äntligen rullar iväg är vi 94 min försenade. ??? då tappade man tålamodet ordentligt och man var dessutom jäkligt trött. Väl hemma 22:30, 1,5 timme senare än vad jag skulle varit hemma, så var de direkt sängen.. upp kl 6 imorse och jobba. Gissa om miss B är tröttare än tröttast nu.. blir en tidig kväll ??? men resan vägdes upp av att jag hade faktiskt resesällskap ?

Skönt med fredag imorgon.. galet skönt!
/Miss B

När jag vaknade imorse, blev jag förvånad över att jag sovit ända till halv 10.. det brukar jag aldrig göra, men så kom jag på att det är ju sommartid nu, denna tidsomställning har berövar mig på en hel timme.. och dagen bara flög iväg. Helgen är snart över, och imorgon är det dags att jobba, och sen åker jag till 08-land för lite utbildning.. vilket påminner mig om jag jag borde packa väskan innan jag lägger.. *pust och stön* har fortfarande inte fått helt klart i lyan.. denna flytt har verkligen dragit ut på tiden och min energi.. saknar mina vänner i Gävle ? en av dem var o hälsa på mig förra helgen, de va supermysigt..
Saknar katten.. gunvald, han är hemma hos mina päron, eftersom jag ska iväg i veckan.

Nåja.. lär väl gå och packa den dära väskan.

/Miss B

Så är en ny vecka över.. men en bra sådan! Jacka trivs verkligen på mitt nya jobb, mina arbetskamrater är fantastiska och stöttande. Dom underlättar verkligen min vardag, och dagarna går så snabbt. I veckan blev jag utnämnd till positivitetsbassadör i mitt lag.. vilket känns som ett heders uppdrag.. och ganska ironiskt, medtanke på att min gamla chef ansåg att jag var väldigt negativ och spred negativ energi på arbetet.. lär väl säga att hon är nog den första och har förhoppningsvis den sista som säger att jag är negativ.. eftersom alla mina vänner höjer sina ögonbryn gör ett sådant påstående om mig. Alla som känner mig vet att jag är en positiv person och försöker att göra allt för att peppa mina arbetskamrater. Men men.. min gamla chef hade inte intresse av att lära känna mig mig som medarbetare eller att se mina insatser på arbetet... ni kan ju alla förstå varför jag slutade pga henne.
Jag trivs på mitt nya jobb och jag har inte längre "söndags-ångest" utan jag ser framemot att få träffa mina kollegor.
Igår lämnade jag lill katten gunvald hos mina päron eftersom jag ska på utbildning till veckan. Så idag har jag stor handlat och försökt att få ordning i lyan.. börjar faktiskt att likna en bostad. Inatt stället vi fram klockan en timme.. för det är äntligen sommartid!!! Hurra!!

/Miss B

Länge sedan sist nu.. och det har ju sina olika anledningar.. när man kämpar och kämpar så hinner man inte riktigt stanna upp och reflektera, vilket man egentligen borde.

Men.. jag har alltså flyttat upp till norrland, har ju alltid varit en norrlänning innerst inne och Gävle var ju egentligen bara tänkt som en fas i livet. Denna fas varade i nästan 6 år.. vet inte om det kan klassas som fasen då. Men mitt i allt kämpande var ändå räddningen att jag tog styrkan och modet till mig att säga upp mig från region gävleborg, en arbetsgivare jag inte har särskilt stort förtroende för.. inte i stort och inte för individen som jag hade som chef. I min mening är det illa när man måste säga upp sig själv för att rädd sig ur ett dåligt psykiskt mående, som till stor del orsakades av individen i fråga. Men som sagt, jag drog vinst lotten med hjälp av ett bra bollplank, stöttande och kärleksfulla vänner som gav mig styrkan åter. Och jag ångrar inte en sekund att jag slutade där och inte heller att jag flyttat hemåt till norrland. Och OM jag kunde så hade jag mer än gärna velat ta med mig mina fantastiska vänner som bor kvar i Gävle.. alla ni som funnits där och stöttat när det varit tufft   Evigt tacksam till er och ni vet vilka ni är. Sen finns de ju dom som man trodde skulle finnas kvar, men så var inte fallet.. tråkigt för dem. Men att en vänskap ska hänga på en individ.. nej tack! det har jag varken energi eller tålamod till. Man är faktiskt 2 om saken.

Hårda ord.. men det är dumt att ljuga och jag har under min deprimerande period fått lära mig att stå upp för mig själv och säga vad jag tycker, vilket jag tänker fortsätta med.

Men så.. jag och katten Gunvald är nu norrlänningar, jag toppade detta med att i januari ta skoterkörkort    FABOULES!! äntligen får man köra lagligt.. och bara tanken på att det faktiskt endast är 45 min hem till mina päron och mina fantastiska vänne här uppe, gör ju att man faktiskt kan spontan ses.. för vad är väl 45 min mot 3 timmars körtid?! ingenting.. det är vi väldigt glada för.

Jag fick fantastisk hjälp med flytten, super tack till alla inblandade!! och tack för all hjälp med upppackning och diverse annat.

Nu ska jag se kalla fakta som handlar om att det fria skolvalet inte gäller alla.. Idiotiskt i min mening.. alla är lika mkt värda oavsett begåvningsförmåga.

/Miss B

Så var sommaren över med stormsteg.. jag har nu haft 3 veckors semester.. dock inte i följd, utan fick dela upp det. De 2 första veckorna spenderades i ett fantastiskt soligt norrland…

Och den sista veckan spenderades hemma i staden där jag bor i min lya med mitt face in i datorn.. med andra ord, jag har pluggat som en idiot i en vecka.. varit galet stressad.. är fortfarande de, eftersom min uppsats skall lämnas in om 3v.. och jag är inte ens klar.. har haft stresshuvudvärk hela veckan.. oskönt!

Imorgon återgår jag till arbetet och ska väl förhoppningsvis komma in i det ännu mer.. jag är fortfarande en jäkla rookie… för en prestationsmänniska som mig, är inte så tillfredställande att varje dag känna sig okunnig på jobbet.. vilket man måste lära sig.. att vara ny alltså. Men det är fasen svårt, gillar inte känslan av att man inte kan nått. Men men, det löser sig väl antar jag.

I övrigt har jag planerat in lite festligheter här under hösten, så man har nått att se fram emot.. för vad sägs om en stundande skaldjursbuffé nästa freda, en hejdundrande kräftskiva i september och Den fantastiska Johan Glans i november… Det blir strålande!! Och däremellan hoppas jag på spontana saker som kan förgylla mitt liv.

/Miss B

Så har jag jobbat min första vecka..

Och jisses va trött jag var igår när jag kom hem, va så trött att jag inte kunde somna på soffan.. och min hjärna gick på högvarv så jag somnade inte förrän halv2 inatt. Jag har dessutom dragits med världens förkylning hela veckan, så nu har jag ingen röst kvar..

Första veckan matades det in information i min lilla hjärna.. snacka om skillnader på introduktion.. från andra dagen har schemat varit full bokat. Man går från info till info, och där emellan har man egen ”studie tid”. Jag har inte ens hunnit med fm fikat.. eller em fika.. kan kort o gott säga att min första vecka ha varit kaos artad. Jag har emellanåt funderat över vad jag egentligen gett mig in på.. kanske är jag för gammal för att gå till ett nytt jobb… men men. Jag har en förhoppning av att allt kommer att klarna när intro och diverse utbildningar är klara. Och jag tror att jag kan ha funnit det rätta jobbet.

Det är inte så konstigt att min hjärna går på högvarv, det är ju trots allt 3dje veckan som jag jobbar heltid sen min sjukskrivning. Så hjärnkontoret fick nog en chock. Dock saknar jag mina närmsta vänner från mitt gamla jobb.. det är galet tomt att inte se dem, och jag ska ärligt säga att det känns som att vi glidit isär varann. Min förhoppning var ju att vi skulle fortsätta vara lika tighta, men min farhåga verkar besannas.. känns som att jag kommer att tappa den tighta kontakten så småningom, eller så är jag bara nojjig. Men tiden får utvisa vilka som verkligen vill vårda vår vänskap, för det handlar ju om att ge och ta. Men tråkigt om man ska behöva mista någon pga att man byter jobb.

Ser iallafall fram emot en ny fullspäckad vecka, och att det kanske kan bringa mer tydlighet i min vardag.

Fridens!

/Miss B

5 år och 5 månader, det är den tiden som jag har jobbat som arbetsterapeut här i Gävle.. shit!! Lång tid. Minns det som igår, som jag tog tåget hit till Gävle en snöig och kall decemberdag. Jag hade aldrig någonsin varit i denna stad och jag kände inte en enda. Men eftersom jag var arbetslös så var det bara att åka iväg, jag var galet nervös när jag skulle gå på intervjun. Men jag måste ju ha gett ett bra intryck, eller så var dom bara desperata, för när jag var på väg att sätta min i tåget hem igen så ringde chefen och frågade när jag kunde börja. Galet!! Jag packade min största resväska, hade fått tag i ett andrahandsboende och drog iväg. För även om jag var arbetslös, så ville jag komma ifrån min situation just då. Situationen såg ut; Jag hade blivit arbetslös, var 27 år, nybliven ofrivilligt singel och bodde hemma hos mina päron.. hmm nej tack!

Och det blev ju bra.. jag har som sagt stannat i staden i 5 år, har träffat fantastiska vänner som jag håller väldigt hårt i. Jag har även fått uppleva hur en dålig chef är och hur en dålig arbetsmiljö kan se ut, vilket var anledningen till att jag var tvungen att rädda mig själv ifrån det. Så på måndag börjar jag ett nytt jobba, med helt nya arbetsuppgifter. Jag som har jobbat inom vården på ett eller annat sätt i 14 år, har nu fått chansen att få pröva på något annat än vården. Det känns ju galet fantastiskt och spännande.. jag är förväntansfull!!

/Miss B

Oj, vad jag är rysligt dålig på att uppdatera denna blogg, men ni får ha överseende med detta…jag har ju trots allt ett tufft år bakom mig. Jag kämpar på i min depression, och jag fick senast i veckan höra av en nära vän att hon känner att den gamla Miss B är tillbaka.. ni förstår nog inte hur glad jag är över att få höra detta… Jag hörde det av en annan nära vän i höstas, och jag blev så glad inombords att jag bara ville gråta av glädje.. samma sak hände här i veckan. Jag tror inte att folk som inte haft en depression vet vilken jäkla kamp det är varje dag, och att äntligen få ett kvitto på sin hårda kamp, om att man börjar bli sig själv, det gör en så fruktansvärt glad inombords. Jag har väl egentligen inte dragit hela historien om min depression och jag har inte velat blogga under tiden heller, för då hade det blivit mörka inlägg.

Jag förstår inte hur man kan sjunka så djupt i en sjukdom att man bara vill ta livet av sig, det är galet.. och väldigt läskigt. Att kroppen reagerar så hårt, att man får panikångest och tror att man ska dö för att man inte kan få luft. Man hyperventilerar och bara känner att ” nu dör jag”, oftast mitt i natten.. och vem fasen ringer man då??!! Ett av mina problem har ju varit/och är att jag inte vill belasta andra med mitt dåliga mående, trots att folk säger ” du vet att du kan ringa dag som natt.. jag finns där”, så har jag verkligen inte kunnat ringa, trots att jag bara hade velat ha en famn som höll om mig hårt och red ut stormen.  Engång ringde jag en som jag verkligen trodde menade dom orden.. men den personen svarade inte, och jag kände mig sviken. Och när jag ringt någon annan, och fått svar så har jag bara fått dåligt samvete över att jag ringde och väckte hen.  Fy fan för denna sjukdom!!! Men tack o lov så var den inte lika illa som den som jag tidigare, för då var jag självdestruktiv. Jag har denna period haft en bra psykolog, som verkligen hjälpt mig på bästa sätt och en bra läkare som jag verkligen kände lyssnade på mig. Så jag har nu avslutat min sjukskrivning som jag haft sen i juli förra året, jobbat 100% nu, det kändes bra. Och jag känner mer o mer att jag börjar återkomma till ”livet”. Viss jag har fortfarande mina djupa dalar och mår dåligt och bara gråter… så jag är inte helt återställd.. men jag jobbar på det. Som jag tidigare berättat så ska jag byta jobba.. TACK OCH LOV!! Jobbar till veckan sista veckan på mitt gamla jobb, blev avtackad med blommor   på APT i onsdags. Och sen beger jag mig ut på nya äventyr, vilket känns riktigt bra. Men jag är rädd för att jag ska tappa de vänner som jag har fått via mitt gamla jobb pga att jag byter jobb… för det vill jag verkligen inte.. det är ni som har stöttat mig i min depressionsvardag och ni betyder för mkt för mig        för att jag ska förlora er… så jag hoppas vi håller ihop, trots att jag börjat på nytt jobb.

Jag har hittat ”THE LOVE OF MY LIFE”…

Han heter Gunvald.. en fantastisk personlighet har han, och även om han driver mig till vansinne med sina energiryck, så ger han mig fantastisk glädje och kärlek.. Det var faktiskt min psykolog som rekommenderade mig att skaffa katt, för dem är bra mot depression. Och jag förstår varför.. vilket underbart sällskap. Och eftersom jag är livrädd för att släppa in någon för en ev kärleksrelation, så har jag min älskade Gunvald!

Så jag ville bara berätta för er att Miss B är på väg åt rätt håll, inte helt återställd från depression, men hon ser faktiskt ljuset i tunneln… och ser fram emot nytt jobb.

/Miss B