Jisses.. nu drar det verkligen ihop sig.. jag kan nu räknar ner dagarna tills vi ska åka på mina händer.. endast 10 dagar, och 13 dagar kvar av mitt år som 29 åring. Vart tog tiden vägen?? nyss var det ju 100 dagar kvar.. och nu har ju 90 av dem gått. Mitt gästrum ser ut som ett bombnedslag.. resväska, kläder, div handsprit, skor o papper. Nu gäller det bara att få ner de där i väskan också. Hur ska jag hinna med allt?? Helgen är ju fullsmockad! tvätt, städ, jobb, packa och försöka samla ihop mig. Sen ska det ju jobbas lite till i veckan innan jag får gå på ledighet. Försöker att intala mig själv att jag inte är nervös och att jag har full koll på läget, medan jag egentligen inte alls har kolla på nått.. Jag är sjukt trött, sjukt nervös, har sjukt ont i bröstryggen. Behöver lite massage just nu.. nån som kan trycka ut mina knutar längst med ryggen.. nån som kan släppa på spänningen, nån som säger att det kommer att gå bra. Jag har försökt att hålla mina förväntningar nere.. eller ialla fall intalat mig själv om att jag har låga föväntningar på denna resa.. men det är ju som att ljuga som pinohccio.. man ljuger för sig själv.. för visst har jag precis som de flesta adopterade en längtan efter nått så mkt mer, även om jag har all kärlek i världen som jag får av både familj och vänner.. så är det alltid nått som kommer att saknas. Det är förmodligen nått som ingen annan skulle kunna förstå, vilket jag inte begär heller. Men självklart längtar och önskar jag mer än nått annat att få träffa mina biologiska föräldrar.. att få se om jag är lik nån av dem, att jag kanske har fått mina ögon eller ansiktsdrag efter dem, eller att jag kanske har några syskon. Jamen vad som helst.. för det är inte roligt och t ex gå till doktor och kanske fylla i ett formulär där dom frågar om ärftlighet om sjukdomar.. att hela tiden behöva svara "vet ej". Det är som att man har hoppat över ett helt kapitel i livet.. som om man bara rivit sidorna ur boken. Oj, så djupt det blev nu då... men det var bara sanning.

Just nu är mina föräldrar på    gran canaria... och det är lustigt hur man kan sakna möjligheten att få ringa dem bara så där, för att få höra deras röster.. Man vill ju inte att de ska få sjukt dyra telefonräkningar när de är utomlands, så därför blir det inte lika mkt ringande. Men det är ju när man inte kan som man vill som bäst. Saknar dem   

Ne.. dags att invänta farmen på tv..

/Miss B

Herre jisses vilken galen vecka.. trots att veckan varit lite kortare än vanligt, så har den varit grymt tung.. känns nästan som payback time för att man varit ledig så länge. Hur kan det va så mkt överbeläggningar just nu??!! Nu sitter jag iallafall på tåget hem till lilla härnta och mina alldeles egna pensionärer ? jag måste ju hinna träffa dem innan dom åker utomlands och innan jag åker. För dom kommer nämligen hem dagen innan det är dags. Så hade jag inte åkt nu, så hade jag inte träffat dem förrän i mars. Inte okej!!! Jag är galet trött, men vågar inte somna.. för tänk om jag skulle vakna upp i Ume.. som är tågets stopp. Vore ju lite katastrof. Nåja.. ha en skön helg alla, samla kraft till veckan som kommer.

/Miss B

Imorgon är det tillbaka till verkligheten som gäller, efter nästan 2 hela veckors ledighet. Kan ju säga att det verkligen behövdes.. Jag har hunnit vila upp mig ordentligt och hunnit med att greja på här hemma. Nu är det inte längre mitt jobb som gör mig sömnlös om nätterna, utan det är resfebern.. Har svårt att sova och somna, och när jag väl somnar så sover jag så oroligt att jag är helt slut när jag vaknar. Men det gjorde ju inte så mkt när jag var ledig och det regnade ute.. då hade man ju inte så många måsten. Men att nu gå tillbaka till jobbet, kommer att bli en utmaning. Att stiga upp tidigt, jobba och samtidigt vara grymt trött plus att ha en massa tankar som bara maler hela tiden. Men o andra sidan, så kan jobbet få mig att just bara tänka på jobbet.. förhoppningsvis. Ja.. vem vet.. än är inte allt färdig fixat.. lite grejer till som skall inhandlas. Och sen.. va tusan ska man pack?! Nåja.. de löser sig nog.

Imorrn är det även exakt 1 månad kvar tills jag står där på Arlanda och möter upp väldens bästa A... och skall man påbörja en lång resa.   

/Miss B

Så har vi avslutat ännu ett kapitel.. närmare bestämt 2013.

Året gick i rasande fart och som alltid funderar man vart tog detta år vägen?!

Så vad har man gjort då? ja, jag har väl mest jobbat. Men det har varit en hel del trevligheter också. Resor till både Sthlm och Gbg. Festligheter som grillningar, Stiftelsen, mitt första besök på Furuvik, Fest för jubilarer på enheten och Landstingets jubileums fest. Det var också året då miss B valde att inte ha semester under sommaren då vi hade ont om vikarier, för de fick man en nätt liten summa. Så här i efterhand kan jag säga att det inte var värt det. 2013 var också året då miss B och fröken A började att smida storslagna planer.. som till slut resulterar i en resa till Indien. Det om nått blir en bra inledning på 2014.

Iövrigt kan jag säga att det varit mkt stress på jobbet, många som tyvärr blivit sjukskrivna. Men ja.. 2013 känns mest som ett år som man bara var tvungen att "genom lida" alltså ett år som egentligen inte givit så mkt till mig personligen.

Årets näst sista vecka har jag spenderat hos mina föräldrar, dvs över julen. Sen hem och jobba en dag och efter det fira in det nya året hos Förken H.   Ungefär så här såg man ut innan kvällen började.   Mkt mat blev det.. Paltkoma Delux    Lite sällskapsspel           Sen blev det fina fyrverkerier på slottstorget.. och varma kramar vid 12 slaget. Välkommen 2014! Tack för en trevlig och bra uppstyrd kväll förken H! Bra jobbat. Så idag är det alltså 1 januari.. vilket innebär att det är 37 dagar till Indien och 40 dagar tills Miss B fyller 30.. förstår ni vilket år det kommer att bli... Jag tror det kommer att bli ett bra år.

/Miss B