Det är en regnig julidag, och det var evigheter sedan jag bloggade.. nästan så jag har glömt att jag ens hade en blogg. Min vår har varit helt galen rent emotionellt, värre än en berg- och dalbana måste jag säga. Det är nog inte så konstigt med tanke på allt som hänt. Min semester är snart över och jag undrar vart dessa 4 veckor tagit vägen?! Det har varit sparsamt med sol.. alltså en vanlig svennebanan- sommar.

Efter min första semester vecka var det som att jag gick in i väggen totalt.. sov dagarna i ända, och de tillfällen som jag var vaken ville jag egentligen bara lägga mig ner och gråta.. jag har tvingat mig ut på promenad, men de har varit ett företag i sig. Min hjärna har gått i 150 och skriker ”Jobba jobba!! Va lite effektiv!!” och kroppen är precis tvärtom.. den skriker ”låt mig vara, låt mig vila!!”. En mindre bra kombination.. men det är så jobbigt när man känner känslan av dåligt samvete och får ångest för att man inte orkar med att göra nått.. och efter mina promenader har jag varit tvungen att sova 1-2 tim för att vila. Jag har hittills inte förstått de som bokar/ planerar in varje dag på semestern, tills nu… det måste ju vara för att slippa uppleva denna ångest och ensamhet som jag har känt under dessa 3 veckor. Det är konstigt att man kan känna sig så galet ensam, trots att man inte alls är det. Jag antar att detta är efterdyningarna från mitt galna plugg år, galna jobbsituation samt att ha 2 sjuka föräldrar.. så till viss del förstår jag varför kroppen reagerar som den gör, det är bara så jäkla svårt att acceptera att man inte orkar lika mkt som tidigare.. rent fysiskt men mest kognitivt. Men jag hoppas att det löser sig.. och det är snabbt..  för just nu förstår jag inte alls hur jag ska orka gå till jobbet på måndag.

Så är min situation i dagsläget.. ledsen att jag inte hade något roligare att skriva.. men jag hoppas det kommer lite mer trevligheter resten av året. (Blev ialla fall inget långt inlägg denna gång)

Miss B