Det var väldigt längesen jag bloggade nu.. men det finns många anledningar som mynnat ut i att jag helt enkelt inte orkat att skriva.

Det är nu december månad och när jag ser tillbaka på året som har gått, så känns det som att karma gav mig en fet käftsmäll för att jag förra året sa att det året verkligen var mitt år. Så 2015 blev ett långt jäkla maraton, och jag har fortfarande inte kommit i mål. Maratonslingan har kantats av sjukdom, depression, brustet hjärta och dödsfall. Vart i allt detta finner man målgången?! Var finner man styrkan och modet att börja klättra upp för stegen, att ta sig ur gropen som man fallit ner i?! Slingan under året har haft en lutning på 90% uppför och krävt en energi som jag inte haft, för hindren längs med vägen krävde all min energi och helt plötsligt var jag där i gropen och undrade hur fasen kom jag hit?! Vart finns alla dom som skall sträcka ut en hand för att hjälp en vilsen person ur allt detta… många tankar..

Under årets gång har jag blivit mer och mer varse om vilka som verkligen är hjältarna i mitt liv.. vilka som verkligen finns där när man faller och faller.. det är dom som står där efter maratonslingans vägkant, som hejjar, psuchar och verkligen stöttar. Jag är er innerligt tacksamma för att jag får ha er som mina vänner.. och jag vet inte riktigt hur jag skall återgälda er.. Men det är för er och mig själv som jag fortfarande kämpar.

De finns också dem som man trodde skulle finnas där.. som pratar om att dom skall ta hand om  och ställa upp?! Men ändå lyst med sin frånvaro.. kanske var lika bra.. för såna personer behöver jag definitivt inte i mitt liv.. energitjyvar.

Det märkliga med att drabbas av depression är att se hur olika folk reagerar på själva ordet. Jag personligen har inte haft några problem med att prata om min depression, även om man fäller en och annan tår under tiden. Men det är verkligen inget jag hymlar med. Trots att depression är ett samhällsproblem, ett av dem största och kommer med all sannolikhet att öka, så har mer än hälften( i alla fall min omgivning) väldigt svårt att förhålla sig till dess abstrakthet. Det är som om att så fort man säger ordet depression, så stänger folk dörren och vill helst inte ta i ordet. Man får ett ” säg till om jag kan göra nått” men deras kroppspråk säger något helt annat ” jag vill helst inte ha dig i min närhet”.  Depression är lika med att man inte finns, man räknas inte på samma sätt i omgivningen etc. Man kan inte förvänta sig att någon som är deprimerad skall komma till en med sina känslor eller säga till när det inte fungerar, det går bara inte… personen som lider, har fullt upp med sig själv.. den personen har fullt upp med att hålla sig ovan vattenytan. Och tro mig.. det är jobbigt.. vet inte hur många gånger jag har varit beredd på att checka ut från ”hotell jorden”.  Personer som lider av depression behöver känna att ens omgivning finns där på ett eller annat sätt.. men helt kravlöst. Det räcker med ett enkelt ” hur mår du?” eller ” vi kan se på tv tillsammans” .. märkligt att många har så svårt för Sveriges vanligaste folksjukdom. Dessa personer borde se till sig själva.. ”hur skulle jag vilja bli behandlad om jag vill må dåligt..” men kanske är de så att dom vill känna sig utanför och inte räknas som en i mängden.. det får ju i så fall stå för dem. För jag mår bara dåligt av att bli behandlad så av folk och då väljer jag automatiskt bort dem.

Så tillsammans med min underbara hejjarklack, så fortsätter jag att kämpa på och uthärda detta maraton, som jag helt ofrivilligt anmält mig till och påbörjat. Jag hoppas att jag kommer att se mållinjen snart…

/Miss B

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tillbaka från 08-land.. vilken resa må jag säga.. jättebra utbildning, men allt runt omkring som kunde gå fel gick ju fel.. de började när vi checka in på hotellet.. first hotell kungsbron.. då vi insåg att våra rum låg i källaren ? de va dessutom sv...

När jag vaknade imorse, blev jag förvånad över att jag sovit ända till halv 10.. det brukar jag aldrig göra, men så kom jag på att det är ju sommartid nu, denna tidsomställning har berövar mig på en hel timme.. och dagen bara flög iväg. Helgen är sna...

Så är en ny vecka över.. men en bra sådan! Jacka trivs verkligen på mitt nya jobb, mina arbetskamrater är fantastiska och stöttande. Dom underlättar verkligen min vardag, och dagarna går så snabbt. I veckan blev jag utnämnd till positivitetsbassadör ...

Länge sedan sist nu.. och det har ju sina olika anledningar.. när man kämpar och kämpar så hinner man inte riktigt stanna upp och reflektera, vilket man egentligen borde.   Men.. jag har alltså flyttat upp till norrland, har ju alltid varit en no...

Så var sommaren över med stormsteg.. jag har nu haft 3 veckors semester.. dock inte i följd, utan fick dela upp det. De 2 första veckorna spenderades i ett fantastiskt soligt norrland…                 Och den sista veckan spendera...