Ännu en jobbvecka har tagit fart.. och året närmar sig sitt slut. Jag undrar vart tog detta år tog vägen? Känns som att jag knappt levt detta år. Jag har några få solglimtar från året.. men annars är det bara väldigt blackout. Märkligt egentligen hur det kan bli.

På nått sätt är ju egentligen livet utstakat för en individ, men man kan ju aldrig förbereda sig för det. Hade jag vetat att vuxenlivet skulle vara så tufft, hade jag nog tryckt på paus knappen när jag gick på gymnasiet. Visst, jag hade krav på gymnasiet också, men den tiden var så mkt tryggare och man behövde inte oroa sig lika mkt. Man kunde på nått sätt ändå leva ut den tiden, skapa minnen tillsammans med fantastiska människor och egentligen bara vara. Det enda man oroade sig för då var att man skulle få bra betyg och att man skulle få uppleva kärleken.  Men så fort man springer ut där på trappen i den vita klänningen och den vita mössan, fullständigt berusad och lyckligt ovetandes om vilka bekymmer som egentligen väntar en, så börjar ju faktiskt vuxen livet. Dagen efter vaknar man med galen baksmälla och funderar ” vad fan hände?! Vad fan ska jag göra nu?! ”. I och med att man vaknar upp dagen efter så börjar vuxenlivets alla krav att komma. Du ska gå på högskolan för att trygga din framtid, Efter högskolan ska du skaffa dig ett redigt jobb för att trygga din framtid. När du gjort detta så ska du göra en sjuhelvetes karriär, samtidigt som du är duktig på att motionera så du inte ser ut som ett fetto, i kombination med detta ska du försöka få ihop både familjerelationer, kärleksrelationer och vänskapsrelationer på ett fullständigt korrekt sätt så att du på alla jävla plan kan visa hela jävla samhället att just du är den perfekta människan som nå upp till alla sjuka krav som ställs av dagens samhälle.

Men ja… det är ju inte så konstigt att mental ohälsa är den största folkhälsosjukdomen i detta jäkla land.. hur ska man kunna vara framgångsrik på alla plan?! Jag bara undrar… antingen är jag jävligt svag eller så är jag bara modig som säger stopp.. Jag kan inte vara nån supermänniska. Det har tagit mig över 15 år att försöka vara denna supermänniska , men jag är fortfarande inte den. Och efter ett halvår med denna depression så kan jag äntligen erkänna för mig själv, att det är jävligt okej att inte vara den supermänniskan, för man mår inte bättre av att bränna ut sig totalt. För tänk så här.. Vem lever man för?! Alla andra eller en själv? Vem ska leva ditt liv.. jo, det är du som ska göra det, du ska vandra den väg som redan är utstakad för dig.  Nåja… detta blev ett flummigt inlägg, men jag reflekterar ju en hel del, så jag måste ju få ut det på nått sätt. Egentligen har jag ju bara lyckats med att ta mig igenom högskolan, och skaffat mig ett jobb. Men när det kommer till relationer är jag inte särskilt framgångsrik. Förutom mina vänskapsrelationer.. Jag anser mig vara en bra vän som har få, men fantastiska vänner.

/Miss B

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tillbaka från 08-land.. vilken resa må jag säga.. jättebra utbildning, men allt runt omkring som kunde gå fel gick ju fel.. de började när vi checka in på hotellet.. first hotell kungsbron.. då vi insåg att våra rum låg i källaren ? de va dessutom sv...

När jag vaknade imorse, blev jag förvånad över att jag sovit ända till halv 10.. det brukar jag aldrig göra, men så kom jag på att det är ju sommartid nu, denna tidsomställning har berövar mig på en hel timme.. och dagen bara flög iväg. Helgen är sna...

Så är en ny vecka över.. men en bra sådan! Jacka trivs verkligen på mitt nya jobb, mina arbetskamrater är fantastiska och stöttande. Dom underlättar verkligen min vardag, och dagarna går så snabbt. I veckan blev jag utnämnd till positivitetsbassadör ...

Länge sedan sist nu.. och det har ju sina olika anledningar.. när man kämpar och kämpar så hinner man inte riktigt stanna upp och reflektera, vilket man egentligen borde.   Men.. jag har alltså flyttat upp till norrland, har ju alltid varit en no...

Så var sommaren över med stormsteg.. jag har nu haft 3 veckors semester.. dock inte i följd, utan fick dela upp det. De 2 första veckorna spenderades i ett fantastiskt soligt norrland…                 Och den sista veckan spendera...