Påsken är över och vi har gått från vinter tid till sommar tid. Det går så fort nu, trots att vintern är segdragen och försöker envist hålla sig fast. Samtidigt försöker våren att få sin plats på jorden.. krokus och snödroppar kämpar sig fram genom snöhögar och fåglarna gör sitt bästa genom att kvittra ”nu är det vår”. Det var första gången som jag inte var hemma hos mina föräldrar över påsk.. jag har faktiskt inte varit hemma sedan jul, men träffade mina föräldrar när jag fyllde år. Kändes dock lite knepigt att inte va hemma… men jag hade mina förhoppningar att få åka till London som jag så gärna vill åka till, så blev det inte. Det blev en helg i Gävle, solig och lugn tillsammans med min fina vän L.

Nåja.. jag får ta London ensam i sommar, eftersom jag aldrig lyckas få med mig någon.. det lär ju bli spännande, eller så är jag för feg för att åka själv, så slutar de med att jag sitter hemma o gnäller istället.

På sistone har jag känt mig så himla ensam.. så vilsen i livet.. jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Livet går på rutin; äta, jobba, sova och typ dö lite grann.. det är ungefär så det känns. Att känna sig så tom.. så halv, är inget jag önskar någon annan. Har svårt för att acceptera att jag är singel och att jag kommer att var de resten av sitt liv. Nu säger ni säkert som alla andra.. ”det finns nog någon för dig med.. du måste bara ut och försöka hitta honom”, men vet ni vad… jag har faktiskt gjort allt det där.. jag har letat o letat, men inte hittat nått.. det spelar ingen roll vad ni säger lägre. För jag har nu kommit så långt ner att jag inte längre kan ta emot sådana ord.. jag har fått ett teflon hjärta med världens största kedja och lås på, utan nyckel. Jag saknar fortfarande dig…

/ Miss B