Nu tänkte jag vara lite djup.. och filosofera lite.

Har faktiskt tänkt på att ens liv är redan förutspått när man föds.. Det skulle kunna vara så. Att alla människor som passerar ens liv för det antingen för att lära en något om sig själv, livet eller bara påminna en hur saker o ting ska var/inte ska vara. Tror ni inte de...

Som t ex nu när jag sökt en massa jobb... så hamnade jag i Gävle av alla ställen.. kunde ju ha hamnat i byhålan Norrtälje eller nere i skåne. Men ne.. jag hamnade i gävle blev kollega till helt underbara människor, som det känns som om man har känt i hela sitt liv. Man får någon form av en De ja vy eller va fan de heter... men de känns som om man varit med om de förr.. att man träffat alla tidigare. De senaste dagarna har jag tänkt en hel del om hur allting faktiskt passar ihop. Som ett miljonbitars pussel. Tror ni inte de?? jag tror faktiskt de... samma sak hände när jag bodde i sthlm.. på det jobbet, kändes också som om jag träffa en del folk där förr. Att det är i mötet med andra individer som man utvecklas och växer i sig själv.. Det gör ialla fall jag. Och det är en underbar ny känsla... just lovin it.

nåja..vilket filosoferande... är väl samma sak med den där frasen " livet är inte de dagar som passerar, utan de dagar man minns"..  men om man inte minns nått från de senaste 1½ året då?? hmm alltså visst minns jag, men just denna specifika del håller på att tyna bort... vilket känns bra.. är inget som man vill minnas heller... men trots allt så lärde jag mig en del av det också... lita aldrig på någon annan än dig själv och dina riktiga vänner som alltid tar emot dig   .

Några av dessa vänner ska jag träffa nu över nyår   ... för då åker jag nämligen till sthlm, till mina underbara flickor!

Så fridens på er alla... och gott nytt år.. för nästa gång vi hörs så är det 2011.

/Miss B