När jag höll på att rensa ur min garderob så hittade jag ett tal, ett tal som jag höll på examensdagen i umeå, inför skäkert 100 personer. Herrejesus va jag va nervös då.. men det gick bra. Tycker talet var så himla bra att jag tänker dela med det här..

"Kära lärare på AT-programmet!

När vi klev in här på vårdvetarhuset för 3 års edan, så visste vi inte vad som väntade oss. Och tur var väl det för annars hade vi nog vänt om. Istället blev vi inkastade i OTIPM och invigda som AT-studenter på internatet av fader Benjamin. Vi har under 3 år slitit med studiehandledningar, tentor, power points, fiktiva patientfall och bikupor. Trots syrebrist under lektionerna i bostaden, verkstaden och ateljén, har vi ändå kommit så här pass långt, det tycker vi visar på en god adaptionsförmåga, men om det är en optimal match kan man ju diskutera. Ni har lärt oss hur man på ett professionellt, säkert, effektivt och för studenten tillfredsställande sätt arbetar i team. Men även påvisat evidensen av att arbetsterapi inte bara handlar om läder och skapande aktivitet.

Ett kvitto på att ni har lyckats med er indoktrinering är att vi redan i termin 2 automatiskt gjorde aktivitetsanalys i de flesta situationer. Vem kunde ha anat att tandborstning innehöll så många moment?! att vistas i offentliga miljöer kommer aldrig mer heller bli sig likt, vi ser bara anpassningar och lösningar vart vi än går. När vi nu ger oss ut för att frälsa världen genom arbetsterapi, kommer vi för alltid att vara er tacksamma för allt ni har lärt oss. Så vi från AT 1/07 vill rikta ett stort tack för att ni stöttat oss i dessa 3 år, i med och motgång. TACK!"

Dessa 7 minuterna va de längsta minuterna i hela mitt liv.. men fasen.. inte ett öga va torrt och några skratt blev det också. Ja, miss B är ju en riktig talare.. fick även när vi tog studenten 2003 hålla tal för lärarna.. så hmm ja, de lär väl bli några tal till i mitt liv kan jag ju tänka mig.

/Miss B