Ännu en dag på beachen.. fröken A inbäddad under parasoll och Miss B i solen. Hade ett intressant möte och samtal med en kvinna när jag badade i havet. Hon simmade fram till mig och sa (på engelska)" hej! Dig har jag velat prata med". Jag vet egentligen inte varför men tar det som en komplimang att hon tyckte jag verkade intressant nog för att inleda ett samtal med. Kvinnan berättade att hon var från usa och hade 4a söner och man.. en dag fick hon nog och sa till sin familj att hon skulle åka till indien för att bli nunna.. hon ville göra något för sig själv. Starkt gjort av henne och skönt att familjen förstod henne. Hon hade nu varit en månad här och skulle kanske åka hem i juli eller augusti. Hon frågade mig sen var jag kom ifrån och vad jag jobbade med. När hon fick reda på att jag är arbetsterapeut så sa hon att det var ett bra yrke och sen hade hon lite frågor ang en höftoperation som hon var tvungen att ta ställning till.. kvinnan var väldigt rädd över att göra den och hon hade nog skrämt upp sig själv över det hela. Hon frågade mig om jag trodde hon skulle få bättre livskvalitet om hon gjorde den. Jag sa till henne att det beror på vad hon menar med livskvalitet.. alla tänker vi ju olika om vad just det är och vad det innebär för varje individ. Hon förstod vad jag menade.. jag sa till henne att hon skulle frpga sig själv om hon kunde leva med smärtan om hon inte gjorde operationen.. frågade varför jag valt just det yrket.. jag svarade att jag tycker om att jobba med människor eftersom jag lär mig nått nytt av varje individ jag träffar. Vi pratade en stund och sen sa hon tack för att hon fick prata med mig och för alla bra råd och tankar jag hade. Ett givande och trevligt samtal som senare fick mig att tänka på att arbetsterapeut yrket har högre status utomlands än i sverige... här i indien kan jag verkligen känna att jag gjort det bra som tagit denna examen... medan jag hemma i sverige endast känner att det är något jag förväntas att göra för att kunna överleva.. sorgligt men sant. Det är många tankar som kommit under denna resa.. och jag kommer att försöka få ner dem på papper när jag landat hemma. Den största tanken och känslan jag haft under resan är "tacksamhet".. jag är tacksam över att jag fick chansen att få ett bättre liv i ett annat land hos en familj som jag älskar mer än universum. Tacksam över att ha de indiska rötterna i mig... och tacksam över att min familj valde just mig. Här i indien känns det mer naturligt att använda mitt indiska namn än det svenska.. låter kanske konstigt.. men så är det.
Imorgon är vår sista dag här i indien, goa.. kl 00:15 indisk tid hämtar taxin oss.
/Miss B

Inatt har jag varit på jobbet.. trots att jag har semester och är tusentals mil hemifrån.. tror att min hjärna börjar ställa in sig på vad som komma skall. Dock drygt.. räcker väl med att man drömmer om jobbet i vanliga fall, man kan väl få slippa det på semestern åtminstone.

Idag har vi bara solat.. eller jag har gjort det.. fröken A har suttit inbäddad i handdukar och hatt i skuggan eftersom hon inte ville bränna sig mera. Nu börjar jag känna mig mindre blek.. så här fint brun vill jag vara året om.. men den svenska kylan och mörkret tillåter tyvärr inte det. Ikvälll är det "tuesday sizzler night" på hotellet. Vilket innebär live musik och att dom dukar upp vid poolen, samt att dom grillar härliga skaldjur.. mumms. Så vi vilar oss lite inför det och ska fixa till oss. I övrigt har det varit något mulet väder idag men fortfarande runt 30grader. Skönt!!

/Miss B